En tur till Storulvån...

Efter ett tipps från min son att Christina Kjellsson skulle sjunga
och spela sina härligt underfundiga visor på Storulvvåns fjällstation
tog jag bilen och åkte dit på fredaeftermiddagen den 1 juli.
Sovsäck, kängor och varma kläder packades in i bilen.
Så här bra blev det:

En öppen bom mot fjällvärlden - jag fortsätter.
Asfalterad och fin väg in mot vildmarken.

Storulvån är verkligen ett smultronställe i Jämtlandsfjällen.

Från Storulvåns Fjällstation där mitt på kartan kan man
välja på många olika vadringsleder in i fjällvärlden.

Bestämde mig för det billigaste övernattningsalternativet som
var i denna lilla stuga med plats för 12 bäddar.
160:-/natt om man är medlem i S T F, och så blev det.

På kvällskvisten blev det en kort promenad
bort till hängbron över Handölan.

Knotiga fjällbjörkar kantar stigen.

Röda kors markerar vinterleden upp mot Sylarna.

Sommarlederna är väldigt väl ordnade med bräder
och spångar att gå på över dom blötaste ställena.

En stackars orolig pippi har nog byggt sitt bo lite för nära leden.
(kommer på vad det är för sort - Mian, hjälp),
en snäppa eller en pipare eller vad..?

Sådärja, där var hängbron över ån - där vänder jag tillbaks.

På kvällen så kom hon - Christina Kjellsson.
Det blev en fin och trevlig kväll i gott sällskap och många skratt
med bl a denna härliga låt - "Östersund"

Kvällen övergick till natt, jag och min signerade skiva traskade över
bron mot sängen i sovsalen - undrar just vilka fler som ligger där?

Morgonstund har guld i mund...
Efter en härligt god frukost med gröt och massor av annat gott blev det
en morgonpromenad upp mot fjället.
Grå, tunga och fuktiga moln hängde strax ovanför skallen.
Här gällde det att välja - höger eller vänster..?
Jag valde vänster ;-)

Ibland syntes det en sjö där nedanför molnen.

En typisk fjällvandrare dök plötsligt upp där i molnet, sen försvann han.

Vägskylt på fjället.
Hmm... en bra bit långt där borta ska "Sylarna" finnas...

Åter en hängbro, tror att det "Handölan" som rinner där nere.

Håhåjaja.. om jag följer stolparna in i dimman kommer jag så småningom
fram till Sylarna - det får bli en annan gång - nu bär det hemåt igen.
Men en sak är säkert, i augusti/september då blir det en vandring dit upp.

Oj, vilken fin och härlig liten fjälltur det blev av detta.
Nu ska kängorna tvättas och smörjas inför hösten
- då blir det helt säkert en tur till Sylarna eller Blåhammaren.